Kennel Millgrove's -

uppfödning av norfolkterrier

Tyvärr blev den parade tiken inte dräktig, så nu dröjer det till nästa ev. kull.

 

 

Matte själv

På semester i blåsigt Skåne

Det känns inte så intressant att skriva om sig själv, tycker jag, men en kort bakgrund kommer här.

"Jag" i följande text heter Irene Samuelsson och bor i Fotskäl, som ligger mellan Borås och Varberg. Eller mellan Kungsbacka och Skene som en del säger. Andra beskriver det som "utanför Göteborg".

Jag är uppvuxen på landet och är van att omge mig med djur. Hästar har varit det stora intresset sedan barnsben och är fortfarande. Att skaffa hund under min barndom var inte att tänka på, min mor var helt emot det och ingenting kunde rubba henne.

Så när Reine och jag flyttade ihop kom det omedelbart en hund i huset. Reine är uppvuxen med hund och hade en pojkdröm - en slädhund hade han alltid velat ha.

Från Finland importerades Meccusac's Breccia, "Varja", kanske den hund som betytt allra mest för mig. Dels för att hon var min första hund och dels för att hon var en mycket stor och nobel personlighet. Hon var av rasen Siberian Husky, som i mitten av 70-talet ,när vi importerade Varja, fortfarande var en ganska ovanlig ras. Tyvärr har en del oansvariga huskyägare under senare år gett rasen ett oförtjänt dåligt rykte. 

Med Varja fick jag uppleva mycket - stora utställningsframgångar, roliga kurser på brukshundklubben och faktiskt också en hel del framgångar på lydnadstävlingar. Varja kunde göra många konster, hon var tryggheten personiferad och när barnen kom blev hon en förstklassig barnvakt.

Men ibland rymde hon, dödade djur både hemma och hos grannar och förorsakade oss mycket bekymmer. Det kommer aldrig mer en husky i vårt hus, men jag vill inte vara utan åren med Varja!

Nästa hund, som vi hade samtidigt med Varja, kom inte så långt ifrån. Reines brors collietik hade blivit tjuvparad med en schäfer och så kom "Sabina" till oss. Jag tror hon kostade 100 kr att köpa, men var värd sin vikt i guld många gånger om.

En fantastisk barnhund, duktig på lydnadstävlingar, en hund som bara fanns. Hon gjorde aldrig något väsen av sig men var den mest trogna och tillgivna man kan tänka sig.

Vid det här laget tyckte både Reine och jag att det skulle vara trevligt att komplettera hundflocken med en liten hund också.

Och för dig som är intresserad är det bara att gå vidare till "Kennelns historia", så får du veta resten.