Kennel Millgrove's -

uppfödning av norfolkterrier

Jag planerar för en valpkull under sensommaren men efterfrågan är mycket stor och jag lägger ut info i den mån någon valp finns tillgänglig 

 

 

 

Efter mycket funderande och bläddrande i hundböcker bestämde vi i vår familj att en terrier skulle vi ha. En liten och käck som kunde vara med i vårt aktiva liv.

Med tanke på vår hästbakgrund var första tanken jack russel, men vi ville hellre ha en ras som inte alla andra hade. Dessutom fanns mitt utställningsintresse kvar och på den tiden kunde inte JR ställas ut. 

Allt funderande och besök på utställningar och samtal med uppfödare gav till slut resultatet - Norfolkterrier, det skall vi ha!

1986 kom den första noffen kom till oss och min entusiasm för rasen har inte svalnat, tvärtom! Ett liv utan noffar är helt otänkbart.  Däremot har vi valt bort hundar av stor ras, det behövs inte för noffarna är ju stora. I sinnet!   

1989 tog jag min första Norfolkkull.

                                                                               

1986 köpte jag från kennel Easy den tik som blev starten på alltihop - Easy Octopussy, "Lisa". Hon var en äkta noffe med allt vad det innebär - mycket terrier, massor av gott humör och företagsamhet, historierna kring hennes framfart är många. Hon blev, motvilligt, svensk utställningschampion. Utställningar var inte alls hennes rätta element, nej, det var i stallet på musjakt eller hos grannarna på kattmatsjakt som hon gjorde sig bäst. Duktig mamma var hon i alla fall och lämnade efter sig sammanlagt 12 valpar.

Kvar i kenneln blev Millgrove's Octopuss Garden, "Sissi". En annan av "Lisas" avkommor återvände efter ett år i annan familj, men "Lissy" blev aldrig någon avelstik utan gick som gårdshund hela livet.

"Sissi" hade allt jag önskade av en noffe. Hon hade tyvärr ärvt sin mammas aversion mot utställningar men cert blev det på de få hon besökte. Som mamma var hon oöverträffad och lämnade hela 20 valpar. Nära rekord, gissar jag.

Av hennes tikvalpar behöll jag Millgrove's Sexy Sadie, "Sadie". "Sadies" utställningskarriär blev inte så lång. Barnen var i sin mest aktiva ålder och det var svårt att få tiden att räcka till. Cert fick hon innan hon sattes i avel och två kullar blev det innan hon mycket sorgligt förolyckades. Hon är en av få noffetikar som fått en kúll på hela sex valpar. Hennes andra kull innehöll fem valpar så det blev en hel del avkommor i alla fall.

Jag behöll Millgrove's Money That What I Want, "Money". Hon var en underbar hund! Svensk utställningschampion blev hon på en vecka, raskt marscherat får jag säga. En lika duktig mamma som alla övriga var hon också och det blev hela 18 valpar efter henne.

Efter henne sparade jag en hel "drös" ! Millgrove's Girl, "Penny",  Millgrove's Maggie Mae, "Maggie" samt Millgrove's Lucy In The Sky, "Lucy". "Pennys" exteriör visade sig vara god och det blev cert på utställningar,men hennes temperament är jag mindre nöjd med. Hon har aldrig satts i avel utan är en trevlig familjehund, om än med vissa personliga egenheter.

Hos "Maggie" dök den gamla utställningsaversionen upp igen. Detta i kombination med åksjuka begränsade hennes utställningskarriär till två (2) st! Ett CK blev det i alla fall av det och hon fick sin första kull 17 juni 2004. Efter tre kullar och sammanlagt 10 valpar tyckte jag det räckte.

Då hade jag sparat en tikvalp, Millgrove's A Taste Of Honey, "Honey". Hon visade sig tyvärr få bettfel och flyttade till en av mina gamla valpköpare.

Det var dags att sätta "Lucy" i avel i stället. "Lucy" var från början det fulaste som skådats i vår kennel. Länge förtvivlade jag och trodde nog aldrig hon skulle få den kvalitén att jag kunde ha henne som avelstik. Att visa henne på utställning var inte att tänka på, jag hade fått skämmas. Men 2½ år gammal förvandlades ankungen om inte till svan så i alla fall till en riktigt fin noffe och utställningskarriären kunde starta. Hon älskade miljön och visade sig alltid på bästa sätt och det gav förstås utdelning. Med gott samvete parade jag henne och hon fick sin första kull i somras. Det blev två valpar, en tik och en hane. Båda flyttade till Norge.

Att sedan i slutet av sommaren mista "Lucy" under de mest tragiska omständigheter har jag ännu inte kommit över. Jag fick tänka om vad gäller kennelns fortsättning. "Maggie" är alltså parad igen och jag hoppas mycket på en bra tikvalp ur den kombinationen.

För säkerhets skull har jag också köpt in en ny tikvalp, Lurifax Play A Melody, "Stella". Hennes mormors mor heter Millgrove's And I Love Her, "Hazy", och att hon är 2:a Årets Avelstik 2007 gör  ju inte saken sämre!

I februari 2008 hade "Maggie" sin sista valpkull och där har jag behållit Millgrove's Love Me Do, "Esther". Hon är ännu så ung att det är omöjligt att uttala sig om hennes ev. framtid som avelstik. Men humöret, det är gott!

Nu kommen till slutet av 2009 vet jag  att det inte blev som jag hoppades. "Esther" fick bli älskad familjehund hos bekanta och  ingen av "Maggies" avkommor finns kvar i kenneln. "Stella" har samlat ihop två cert under den gångna utställningssäsongen. Från England kom "Bessie" och även hon har fått sig ett cert under sommaren. 

Kommen till hösten 2010 är "Stella" parad och jag väntar ivrigt på valparna. Hoppas hoppas att det blir något för mig att spara. T.o.m. en hane kan få stanna i kenneln om kvalitén  är den rätta. 

Sommaren 2011 vet jag mera."Stella" är nu champion och har haft sin första kull. Härliga valpar men med tandbortfall, allltså inget att spara på till avel. Efter den kullen har jag inte lyckats få Stella dräktig igen och istället fick hennes dotter Bonnie en kull i mars 2014. Sedan flyttade Bonnie till Norge och ingen av hennes avkommor blev kvar hos oss.

Bessies dotter Nellie har nu, februari 2015, precis fått sin första kull.